En busstur med Gunnar

av Jonathan Wennö

KLIVER PÅ BUSSEN vid Karlaplan, förare är ingen mindre (understatement) än Gunnar A. Första frågan härrör sig naturligtvis kring någon av de tio-i-topp-tjejer i min vänskapskrets. Han visar sig vara oerhört uppdaterad på dennes nuvarnde livssituation. Under fortsättningen av bussfärden framstår Gunnar som en oerhört trevlig och sympatisk bussförare. Favorit blir han naturligtvis genom att kräva att resenärer i kön som har SL-kort inte behöver visa dessa… Ett logiskt krumsprång som först kräver lite betänketid, men sedan kliver en och annan bussresenär rätt in i bussen utan biljettkontroll.

Gunnar är fullt upptagen av att uppdatera sig på min livssituation när jag lyckas klämma in frågan “Har du kollat på någon av Hammarbys bandymatcher i år?”. Svaret låter inte vänta på sig, men är inledningsvis förvånande eftersom han säger “Nej”. Däremot visar det sig att han såg matchen Hammarby - Tumba i handboll tidigare i vintras. Denna match refereras ingående under resten av resan till bussresenärernas högljudda glädje. “När det var någre sekunder kvar av match blev det straff, om en säger, som ……..” osv.
Jag tog tillfället i akt och ringde Magnus Jonsson i Falun som därmed var uppkopplad under resten av referatet.

I höjd med S:t Eriksplan klev jag av, men resan fortsatte för den krets av Stockholmare som tidigare inte varit medvetna om att även Söders krigare har en plats i Åmåls hjärta som i sin tur har en plats i Stockholm. En plats längst fram i bussen. En plats som guide in i sportens inre, till ståplatsläktaren runt om på världens arenor, den plats som inte bara befolkas av stridslystna huliganer, utan även som fylls av Gunnar Ahlqvist.

Epilog
Gunnar berättade vidare att han gillar de nya pendeltågsvagnarna:
“Di ä görsköne. Vid fönstret, i tresitsen, i färdriktninga. Dä passer mäj dä.”